där hemma borde d vara fullt ös medvetslös med lastbilar o grejjer, är så sjukt nervös. hade velat vara med. hatar att känna mig så här.. hjälplös? oförmögen att göra något vettigt? well.. ska försöka att inte tänka på det. men de e svårt!

annars börjar de kännas att de e dags att åka hem även om dagarna bara smyger upp på mig o jag har ingen kolla på att jag ska åka om mindre än en vecka. hemflygningen har bara smygit sig upp på mig. OTROLIGT.  känns som de va alldeles nyss som jag kom hit o äcklades över kackerlackor o de kändes som en evighet innan jag skulle hem..

o nu har de varit ett par jobbiga veckor, med katter och allting.  o jobbigare kommer de bli. känns som det är behov utav någon form av parterapi för att jag o sambon kommer funka igen. eller, mkt mkt mkt jobbiga samtal o det är inget jag ser fram emot.

ser inte heller fram emot imorgon, trots att jag är "ledig" läs -skolkar från pingis- de kommer antagligen bli supervarmt o jag har en enormt tung liten resväska (gissa vad den kan vara fylld utav? jo 90% böcker! mest kurslitteratur dock, men några som jag köpt mest för min egen skull.) men det är ju en liten gångtur på vad? 3.5 km till postkontoret o sedan handla mat o hela vägen hem.

jag känner redan nu hur solen bara kommer STEKA ner på en.. det ryktas om att det ska bli sol.. o sol innebär ett gradantal över 30 grader.. ser så inte fram emot det! men ska bli gött att skicka hem en liten dela av det jag vill få hem.  mindre att släpa till tokyo då..

jag har en plan.

behöver mkt fritid, en badanka, 4 blyertspennor H2, en hängmatta

Men men, jönssonligan åsido, så har jag planer på att i december försöka ta JLPT nivå 2. det vi har lärt oss fram tills nu är mellan nivå 3 o 2, så har köpt lite grammatik o övningsböcker o ska försöka sätta mig o plugga massa kanji o vocabulär som e den lite svårare delen när de kommer till japanskan faktiskt (me engelskan e de tvärt om! där har jag vocabulären men inte grammtiken. . . HÅRT)

dock kan man inte ta det i sverige, så de blir dublin, helsinki eller london.. o gissa vilken som står högst på listan? dublin såklart! kan tänka mig att göra ett veckobesök av det hela :) någon som vill hänga med?

idag börjas de packas o samla ihop mig på allvar. ska skicka hem en väska på onsdag o åka härifrån om en vecka. spännande!

ska bli skönt att komma hem.

nu har jag försökt kurera mig från apain med både virkningsterapi (gjort en hel filt) och blockningsterapi (där jag sitter o tittar på valfri lång serie o bara tittar o tittar o tittar o inte tänker på livet i allmänhet)

men jag tror att min main block försvann igår.

skulle bara ut med 202 på kareoke, men de blev två andra tjejer från skola oxå, klassen över. o en kille, en av pojkvännerna till tjejerna, en till kille som de kände sedan tidigare o helt plötsligt va vi ett gäng. hur kul som helst.

sedan när vi börjat med kareoken så kom det även några till killar från skolan, o vi hade ett superstort rum, ölbingar som kom med jämna mellanrum o annan fin alkoholhaltig dricka för de få som inte drack öl. men oj oj oj vad man fick i sig. drack det som vatten efter de tre första pinten vi tog innan vi ens kom till kareoke stället. och dum som man va drack man inget riktigt vatten heller därimellan. så när man kom hem vid 7 på morgen va de riktigt ludet i munnen o runt under fötterna och mest bara bomull i huvudet.

Men d va seriöst roligaste kvällen här nere, njöt o släpte alla hämningar, eller ja, inte alla. fanns en söt pojke som jag gillade, men jag tror att jag hörde någonstans att han hade tjej så jag höll lite koll på mig. men han va roligt o vi hade skitkul tesammans.

hela kvällen va skitkul :) idag när jag vaknade va inte lika rolig. men sånt får man ta. livet måste hållas i balans tror jag. har man roligt så måste man ha lite tråkigt oxå.  så nu ska jag försöka äta lite rostmackor, kolla lite mer på OP och se vart kvällen har i beredskap för mig... känner att jag orkar inte göra mer.

fan va jag hatar att saker blivit som de blivit.  sambon pratar om ansvar och även om jag anser att hon är en person som inte borde gnälla om det så mkt då hon inte tagit så mycket själv. speciellt inte de där med ekonomiska ansvaret. men jag tänker inte gå in på detaljer just nu, vill bara gå o lägga mig i sängen, dra täcket över huvudet och inte behöva tänka på det här längre.

tydligen så står det i Bartles kontrakt som jag skrev på, att han ska vaccineras en gång om året, de låter bekant nu när hon skriver om det på bloggen, men de har SERIÖST skippat mina tankar helt och hållet. som om saker aldrig försvunnit ur sambon's mind någon gång. för att citera "mänskligt att fela.." så där har jag väl ännu en summa att betala. o kanske kräver katthemmet att om ostbågen ska omplaceras utav dem så blir de en sprutkostnad där med. men jag har redan gått med på att betala den dyrare summan, för jag kan verkligen inte avliva ostbågen. inte bara för att det är det billigaste alternativet o sambon tänker bitcha om pengar. (vilket för mig e ganska löjligt, men sen har hon varit skyldig mig pengar i flera år, så kanske bara jag som ser de komiska i att hon pratar om pengar o gnäller att jag inte tar mitt ansvar) så vem är jag att bitcha om mera kostnader för vaccin?

hoppas nu hon kan betala ur egen ficka så jag kan stryka mer på skulden hon har. så är den snart ut världen får man hoppas. vore väl de enda positiva som kommit ur det hela. och om bartle o osten kommer till nya bättre hem där de tas om hand om på bästa sätt, så är ju det positivt oxå.

men jag hoppas som sagt på att hon löser det här nu innan jag kommer hem. det var det enda önskemålet, mot hennes alla krav o förutsättningar. att inte behöva komma hem o få gosa med ostbågen one last time. gissa om d kommer totalt få ner mig i depprisionsträsket igen.

är ett av de alternativ sambon gett mig.  för mig är avlivning något man gör först när man tömt på alla andra alternativ. när man försökt sälja, men ingen tar, när det är så hemskt att katten lider så hemskt att det enda man kan göra är att ta slut på lidandet.

Men sambon har inte ens försökt göra något åt saken känns det som. Hon har pratat med katthemmet, där vill de ha 1000 kr för att omplaceringsavgift. lite dyrt tycker jag, då jag redan pungat ut med pengar för kastrering, öronmärkning o försäkring. Har sagt att om hon erbjudit sig att splitta priset så ska jag överväga.

Hon har tydligen kollat hur mkt de kostar att sätta upp en annons på blocket. 20 kr, men även de har hon krävt att jag ska betala. tycker personligen att de e lite snålt att inte punga ut med två guldpengar för en annons där man kommer få mer än så tillbaka. kollat lite där, o visst, de är mest kattungar, men de går ändå för ett par hundralappar. så de e ju inte så att man inte får tillbaka de småpengarna. även inbjudit henne i det frosseriglassparty som jag tänkt ha för de pengar som fås. kommer seriöst utveckla ett beronde av B&J för att hantera denna sorg. hur sambon känner vet jag inte, jag tror hon mest just nu är arg på katterna för de protestkissat på hennes täcke, o trots att jag sagt att jag ska ersätta täcket så vill jag inte betala för varken avlivning eller de 1000kr som de kostar för omplacering på katthemmet.

hon har oxå erbjudit hemavlivning. Hur kan det ens vara ett alternativ? är de så att hon hatar katterna så mkt att hon hellre än att punga ut med dessa 20 kr (ja, billigaste alternativet efter de gratis hemavlivandet) att hon hellre stoppar dem i en säck o slår på den med en spade tills den slutar röra sig? eller tänker hon dränka? slå med en hammaren mellan ögonen? skära av halsen? knäcka nacken? slänga ut från en RIKTIGT hög höjd?

känns lite drastiskt.  och lite väl hemskt, jag skulle aldrig kunna göra så. inte ens om de vore SERIÖSA fel med katten, såsom långvarig smärtsam sjukdom. jag har för mkt kärlek i mitt hjärta för att ens tänka tanken på att själv ta deras liv! vilket för oss till alternativ no 3. avlivning hos vetrinär. mkt bättre än hemavlivning. men de kostar 350 kr (jag har absolut ingen lust att betala det) men jag ser fortfarande som den sista utvägen.

Jag vet att om katterna har börjat med något jobbigt, som att kissa överallt, då finns det inget alternativ för mig, hellre 350 kr hos vetrinären för avlivning än flera tusen för sanering. Nu är jag dock rädd att de kan bli så. Tror ju inte att de får så mkt kärlek där hemma för tillfället, och har de kissat i sängen kanske de börjar kissa på andra ställen. nu när de inte längre är välkomna in i sovrummet samt de måste ju känna av hatet och ilskan som sambon utstrålar pga de tidigare kissandet. jag är ju inte hemma, så jag har enormt svårt att förhindra det här, mitt öde ligger liksom i sambons nåder.

fan vilken skitvecka de här är

ingen aptit, huvudvärk, men idag har genomlidits. om än långsamt o smärtsamt. skolan var jobbig, m huvudvärk o så. depprisionen hänger som ett mörkt moln över mig oxå, inte alls roligt. sen tog jag mig till plant 6 o köpte en väska jag ska posta hem närmaste tiden. hade tänkt köpa mat, men hela vägen dit kändes det som jag skulle ställa mig  o hulka i en buske, så jag gick bara snabbt in, hittade det jag skulle ha (liten resväska me plats för alla mina böcker - 100 kr)

tog mig hem, tittate lite på Dr.Who, o SGU. två filmer blev det oxå, samt massa maniskt depprimerande monologer med kompisar i olika hörn av världen.

försöker hitta en haiku av basho som passar in på mitt sinneslag, men har inte hittat något ännu. vill hitta något i stil med "efter regn kommer sol" men enda depprimerande jag hittat har med wailings och tombes att göra. not what i'm searching for. så de blir mera att läsa ikväll.

så jag. inte nog med att sambon slänger ut katterna, det känns som hon försöker skylla på mig, att det är mitt fel att katterna mår dåligt. kändes så när jag läste mejlet hon skrivit till sthlms katthem för att se om de kan ta tillbaka bartle.

att jag åkt utomlands, och att hon ska flytta o inte längre vill ha katterna. inget om att det är en TILLFÄLLIG språkresa och att jag är tillbaka om 3 veckor och är beredd att arbeta på problemet.

och där hade jag även blivit degraderad till inneboende. vi har ALLTID sagt Sambos. men nu är jag tydligen inte det längre. jag är en inneboende.

fan va depp man e