fan va jag hatar att saker blivit som de blivit.  sambon pratar om ansvar och även om jag anser att hon är en person som inte borde gnälla om det så mkt då hon inte tagit så mycket själv. speciellt inte de där med ekonomiska ansvaret. men jag tänker inte gå in på detaljer just nu, vill bara gå o lägga mig i sängen, dra täcket över huvudet och inte behöva tänka på det här längre.

tydligen så står det i Bartles kontrakt som jag skrev på, att han ska vaccineras en gång om året, de låter bekant nu när hon skriver om det på bloggen, men de har SERIÖST skippat mina tankar helt och hållet. som om saker aldrig försvunnit ur sambon's mind någon gång. för att citera "mänskligt att fela.." så där har jag väl ännu en summa att betala. o kanske kräver katthemmet att om ostbågen ska omplaceras utav dem så blir de en sprutkostnad där med. men jag har redan gått med på att betala den dyrare summan, för jag kan verkligen inte avliva ostbågen. inte bara för att det är det billigaste alternativet o sambon tänker bitcha om pengar. (vilket för mig e ganska löjligt, men sen har hon varit skyldig mig pengar i flera år, så kanske bara jag som ser de komiska i att hon pratar om pengar o gnäller att jag inte tar mitt ansvar) så vem är jag att bitcha om mera kostnader för vaccin?

hoppas nu hon kan betala ur egen ficka så jag kan stryka mer på skulden hon har. så är den snart ut världen får man hoppas. vore väl de enda positiva som kommit ur det hela. och om bartle o osten kommer till nya bättre hem där de tas om hand om på bästa sätt, så är ju det positivt oxå.

men jag hoppas som sagt på att hon löser det här nu innan jag kommer hem. det var det enda önskemålet, mot hennes alla krav o förutsättningar. att inte behöva komma hem o få gosa med ostbågen one last time. gissa om d kommer totalt få ner mig i depprisionsträsket igen.

är ett av de alternativ sambon gett mig.  för mig är avlivning något man gör först när man tömt på alla andra alternativ. när man försökt sälja, men ingen tar, när det är så hemskt att katten lider så hemskt att det enda man kan göra är att ta slut på lidandet.

Men sambon har inte ens försökt göra något åt saken känns det som. Hon har pratat med katthemmet, där vill de ha 1000 kr för att omplaceringsavgift. lite dyrt tycker jag, då jag redan pungat ut med pengar för kastrering, öronmärkning o försäkring. Har sagt att om hon erbjudit sig att splitta priset så ska jag överväga.

Hon har tydligen kollat hur mkt de kostar att sätta upp en annons på blocket. 20 kr, men även de har hon krävt att jag ska betala. tycker personligen att de e lite snålt att inte punga ut med två guldpengar för en annons där man kommer få mer än så tillbaka. kollat lite där, o visst, de är mest kattungar, men de går ändå för ett par hundralappar. så de e ju inte så att man inte får tillbaka de småpengarna. även inbjudit henne i det frosseriglassparty som jag tänkt ha för de pengar som fås. kommer seriöst utveckla ett beronde av B&J för att hantera denna sorg. hur sambon känner vet jag inte, jag tror hon mest just nu är arg på katterna för de protestkissat på hennes täcke, o trots att jag sagt att jag ska ersätta täcket så vill jag inte betala för varken avlivning eller de 1000kr som de kostar för omplacering på katthemmet.

hon har oxå erbjudit hemavlivning. Hur kan det ens vara ett alternativ? är de så att hon hatar katterna så mkt att hon hellre än att punga ut med dessa 20 kr (ja, billigaste alternativet efter de gratis hemavlivandet) att hon hellre stoppar dem i en säck o slår på den med en spade tills den slutar röra sig? eller tänker hon dränka? slå med en hammaren mellan ögonen? skära av halsen? knäcka nacken? slänga ut från en RIKTIGT hög höjd?

känns lite drastiskt.  och lite väl hemskt, jag skulle aldrig kunna göra så. inte ens om de vore SERIÖSA fel med katten, såsom långvarig smärtsam sjukdom. jag har för mkt kärlek i mitt hjärta för att ens tänka tanken på att själv ta deras liv! vilket för oss till alternativ no 3. avlivning hos vetrinär. mkt bättre än hemavlivning. men de kostar 350 kr (jag har absolut ingen lust att betala det) men jag ser fortfarande som den sista utvägen.

Jag vet att om katterna har börjat med något jobbigt, som att kissa överallt, då finns det inget alternativ för mig, hellre 350 kr hos vetrinären för avlivning än flera tusen för sanering. Nu är jag dock rädd att de kan bli så. Tror ju inte att de får så mkt kärlek där hemma för tillfället, och har de kissat i sängen kanske de börjar kissa på andra ställen. nu när de inte längre är välkomna in i sovrummet samt de måste ju känna av hatet och ilskan som sambon utstrålar pga de tidigare kissandet. jag är ju inte hemma, så jag har enormt svårt att förhindra det här, mitt öde ligger liksom i sambons nåder.

fan vilken skitvecka de här är