ändå kan jag inte sluta läsa den, och speciellt inte nu med allt som händer i världen, då är mina fasta punkt i vardagen min DN som kommer och läses om inte på morgonen så åtminstonde innan jag sover.

men ibland hittar man små saker, bara en liten notis, som får en att undra vart världen verkligen är på väg.

som den här mormorn, som försökte kväva sitt barnbarn för att rädda henne från sina föräldrars förestående skilsmässa.

ja, för mig är det iaf, även om jag nu måste fundera om lite vart det är i japan jag tänkt åka. för min del hade jag tänkt att åka runt i hokkaido och i just tohoku och kanto. men om det ska bli massa radioaktiv nerfall och allt ska förstöras låter det ju inte roligt. speciellt inte med alla efterskalven som kommer nu o e jobbiga o förstör. det är inte så att jag tänker avboka min resa, för japan är fortfarande en stor del av min sommarplanering. men ja. kanske får tänka om vilka ställen jag ska besöka.

och det är hemskt hur jag känner att det är mitt problem som e störst, inte att de i japan råkar ut för jordbävningar o grejer, utan nej, mitt problem är större..

och här är en del av min kärlek till landet..