när jag va på filminstitutet i våras fick jag lära mig om en av de stora tragedierna inom filmvärlden.

Mycket som finns dokumenterat om, i sparade manuskript, affischer, tidningsnotiser finns inte längre. Filmer och tv-episoder har försvunnit över tiden. blivit förstörda av tidens tand då de troddes hålla för evigt med nitratfilmer och liknande, men tyvärr är det inte längre så. vi har lärt oss bättre. speciellt genom tragedier, som neglekt, fukt, brand eller helt enkelt glömska. vi har lärt oss hur vi ska bevara filmer på bästa sätt, men tyvärr hjälper det oss inte att återskapa det vi har förlorat. det var något som så mycket som 4 av 5 filmer som försvunnit i svenska filmarvet. Tragedi.

och nu har jag upptäckt att denna stora världsliga tragedi även innefattar ett intresse för mig   HELVETE OXÅ

ingen borde ha missat mitt intresse för Doctor Who. iof mest bara sett de nya serierna, men även spinoff Torchwood, o har väl läst på mig lite om forna doktorers äventyr på regniga dagar. men aldrig tittat på det så.

men idag, efter ett perfekt avsnitt för säsongen (nästa avsnitt kommer i september) så kunde jag inte hålla mig, cravings efter mer doctor who tog över o jag började se på FÖRSTA doctorns Första säsong, so far so good. i fem timmar har jag massor att se, o njuter för de mesta, ibland sitter jag o garvar för att de är så löjliga, men har sett daleks första intåg i serien, lärt mig lite mer o älskar den, trots att det är svartvitt o jättehemska effekter.

men nej.. så kom jag till marco polo arket. och tror du inte att HELA FREGGING ARKET E BORTA?! borttappat i tiden, och finns ingenstans att återskapa. de finns ljudband, och stillbilder, men själva orginalfilmen är borta. jag gråter en bitter tår, och lyssnar på audiofilen och längtar tillbaka till en tid jag aldrig var född, till avsnitt jag aldrig sett och aldrig kommer få se.

och tänker en tanke på alla andra som någonsin varit med om problemet. och hoppas att vi blir bättre på att förvara vårat kulturarv än vad vi varit, för vem vet vad som kommer vara viktigt om 100 år, 200 år.. inte för att jag förespråkar att vi ska horda allt vi har, men kanske lite? vara lite mer försiktiga med det vi lämnar efter oss. både natur och kultur. *mutter mutter*

så mina visdomsord för dig ikväll som läser detta, köp ett busskort, ställ av bilen i sommar o cykla dit du ska, och prata med en tant eller äldre gubbe om vad de saknar från sin ungdom som de aldrig mer kommer att återse.