nu har jag försökt kurera mig från apain med både virkningsterapi (gjort en hel filt) och blockningsterapi (där jag sitter o tittar på valfri lång serie o bara tittar o tittar o tittar o inte tänker på livet i allmänhet)

men jag tror att min main block försvann igår.

skulle bara ut med 202 på kareoke, men de blev två andra tjejer från skola oxå, klassen över. o en kille, en av pojkvännerna till tjejerna, en till kille som de kände sedan tidigare o helt plötsligt va vi ett gäng. hur kul som helst.

sedan när vi börjat med kareoken så kom det även några till killar från skolan, o vi hade ett superstort rum, ölbingar som kom med jämna mellanrum o annan fin alkoholhaltig dricka för de få som inte drack öl. men oj oj oj vad man fick i sig. drack det som vatten efter de tre första pinten vi tog innan vi ens kom till kareoke stället. och dum som man va drack man inget riktigt vatten heller därimellan. så när man kom hem vid 7 på morgen va de riktigt ludet i munnen o runt under fötterna och mest bara bomull i huvudet.

Men d va seriöst roligaste kvällen här nere, njöt o släpte alla hämningar, eller ja, inte alla. fanns en söt pojke som jag gillade, men jag tror att jag hörde någonstans att han hade tjej så jag höll lite koll på mig. men han va roligt o vi hade skitkul tesammans.

hela kvällen va skitkul :) idag när jag vaknade va inte lika rolig. men sånt får man ta. livet måste hållas i balans tror jag. har man roligt så måste man ha lite tråkigt oxå.  så nu ska jag försöka äta lite rostmackor, kolla lite mer på OP och se vart kvällen har i beredskap för mig... känner att jag orkar inte göra mer.

fan va jag hatar att saker blivit som de blivit.  sambon pratar om ansvar och även om jag anser att hon är en person som inte borde gnälla om det så mkt då hon inte tagit så mycket själv. speciellt inte de där med ekonomiska ansvaret. men jag tänker inte gå in på detaljer just nu, vill bara gå o lägga mig i sängen, dra täcket över huvudet och inte behöva tänka på det här längre.

tydligen så står det i Bartles kontrakt som jag skrev på, att han ska vaccineras en gång om året, de låter bekant nu när hon skriver om det på bloggen, men de har SERIÖST skippat mina tankar helt och hållet. som om saker aldrig försvunnit ur sambon's mind någon gång. för att citera "mänskligt att fela.." så där har jag väl ännu en summa att betala. o kanske kräver katthemmet att om ostbågen ska omplaceras utav dem så blir de en sprutkostnad där med. men jag har redan gått med på att betala den dyrare summan, för jag kan verkligen inte avliva ostbågen. inte bara för att det är det billigaste alternativet o sambon tänker bitcha om pengar. (vilket för mig e ganska löjligt, men sen har hon varit skyldig mig pengar i flera år, så kanske bara jag som ser de komiska i att hon pratar om pengar o gnäller att jag inte tar mitt ansvar) så vem är jag att bitcha om mera kostnader för vaccin?

hoppas nu hon kan betala ur egen ficka så jag kan stryka mer på skulden hon har. så är den snart ut världen får man hoppas. vore väl de enda positiva som kommit ur det hela. och om bartle o osten kommer till nya bättre hem där de tas om hand om på bästa sätt, så är ju det positivt oxå.

men jag hoppas som sagt på att hon löser det här nu innan jag kommer hem. det var det enda önskemålet, mot hennes alla krav o förutsättningar. att inte behöva komma hem o få gosa med ostbågen one last time. gissa om d kommer totalt få ner mig i depprisionsträsket igen.

är ett av de alternativ sambon gett mig.  för mig är avlivning något man gör först när man tömt på alla andra alternativ. när man försökt sälja, men ingen tar, när det är så hemskt att katten lider så hemskt att det enda man kan göra är att ta slut på lidandet.

Men sambon har inte ens försökt göra något åt saken känns det som. Hon har pratat med katthemmet, där vill de ha 1000 kr för att omplaceringsavgift. lite dyrt tycker jag, då jag redan pungat ut med pengar för kastrering, öronmärkning o försäkring. Har sagt att om hon erbjudit sig att splitta priset så ska jag överväga.

Hon har tydligen kollat hur mkt de kostar att sätta upp en annons på blocket. 20 kr, men även de har hon krävt att jag ska betala. tycker personligen att de e lite snålt att inte punga ut med två guldpengar för en annons där man kommer få mer än så tillbaka. kollat lite där, o visst, de är mest kattungar, men de går ändå för ett par hundralappar. så de e ju inte så att man inte får tillbaka de småpengarna. även inbjudit henne i det frosseriglassparty som jag tänkt ha för de pengar som fås. kommer seriöst utveckla ett beronde av B&J för att hantera denna sorg. hur sambon känner vet jag inte, jag tror hon mest just nu är arg på katterna för de protestkissat på hennes täcke, o trots att jag sagt att jag ska ersätta täcket så vill jag inte betala för varken avlivning eller de 1000kr som de kostar för omplacering på katthemmet.

hon har oxå erbjudit hemavlivning. Hur kan det ens vara ett alternativ? är de så att hon hatar katterna så mkt att hon hellre än att punga ut med dessa 20 kr (ja, billigaste alternativet efter de gratis hemavlivandet) att hon hellre stoppar dem i en säck o slår på den med en spade tills den slutar röra sig? eller tänker hon dränka? slå med en hammaren mellan ögonen? skära av halsen? knäcka nacken? slänga ut från en RIKTIGT hög höjd?

känns lite drastiskt.  och lite väl hemskt, jag skulle aldrig kunna göra så. inte ens om de vore SERIÖSA fel med katten, såsom långvarig smärtsam sjukdom. jag har för mkt kärlek i mitt hjärta för att ens tänka tanken på att själv ta deras liv! vilket för oss till alternativ no 3. avlivning hos vetrinär. mkt bättre än hemavlivning. men de kostar 350 kr (jag har absolut ingen lust att betala det) men jag ser fortfarande som den sista utvägen.

Jag vet att om katterna har börjat med något jobbigt, som att kissa överallt, då finns det inget alternativ för mig, hellre 350 kr hos vetrinären för avlivning än flera tusen för sanering. Nu är jag dock rädd att de kan bli så. Tror ju inte att de får så mkt kärlek där hemma för tillfället, och har de kissat i sängen kanske de börjar kissa på andra ställen. nu när de inte längre är välkomna in i sovrummet samt de måste ju känna av hatet och ilskan som sambon utstrålar pga de tidigare kissandet. jag är ju inte hemma, så jag har enormt svårt att förhindra det här, mitt öde ligger liksom i sambons nåder.

fan vilken skitvecka de här är

ingen aptit, huvudvärk, men idag har genomlidits. om än långsamt o smärtsamt. skolan var jobbig, m huvudvärk o så. depprisionen hänger som ett mörkt moln över mig oxå, inte alls roligt. sen tog jag mig till plant 6 o köpte en väska jag ska posta hem närmaste tiden. hade tänkt köpa mat, men hela vägen dit kändes det som jag skulle ställa mig  o hulka i en buske, så jag gick bara snabbt in, hittade det jag skulle ha (liten resväska me plats för alla mina böcker - 100 kr)

tog mig hem, tittate lite på Dr.Who, o SGU. två filmer blev det oxå, samt massa maniskt depprimerande monologer med kompisar i olika hörn av världen.

försöker hitta en haiku av basho som passar in på mitt sinneslag, men har inte hittat något ännu. vill hitta något i stil med "efter regn kommer sol" men enda depprimerande jag hittat har med wailings och tombes att göra. not what i'm searching for. så de blir mera att läsa ikväll.

så jag. inte nog med att sambon slänger ut katterna, det känns som hon försöker skylla på mig, att det är mitt fel att katterna mår dåligt. kändes så när jag läste mejlet hon skrivit till sthlms katthem för att se om de kan ta tillbaka bartle.

att jag åkt utomlands, och att hon ska flytta o inte längre vill ha katterna. inget om att det är en TILLFÄLLIG språkresa och att jag är tillbaka om 3 veckor och är beredd att arbeta på problemet.

och där hade jag även blivit degraderad till inneboende. vi har ALLTID sagt Sambos. men nu är jag tydligen inte det längre. jag är en inneboende.

fan va depp man e

är tom innombords. tänker jag på mina katter, då börjar jag gråta, så försöker tänka på annat. men det är som jag inte är här fullt ut. en del saknas.

och gud vet att jag är glad jag har eftermiddagslektioner nu när jag lyckats vända på dygnet under helgen, men jag är så trött att jag antagligen kommer sitta o skela på lektionerna idag. o jag har inte ens gjort läxan eller ätit frukost ännu.

sambon såg ingen annan utväg än att inte tillåta att katterna får följa med till nya lägenheten. har precis haft en kort men smärtsam msn konversation. den mest smärtsamma sedan morfar B. men då den tekninskt sett var en skype konversation, så är det här den jobbigaste msn konversationen.

Sambon har tydligen problem med mina katter. Hade kunnat låta bartle gå utan stora tårar. gillar honom av personliga skäl, men han är inte social o vet att sambon inte har några knutar till honom. Men att hon även vill att ostbågen ska gå, det trasar sönder mitt hjärta.

jag vet att han inte är det smartaste ljuset i julgranen, men tydligen så sitter han i sitt eget poop o lämnar avtryck på golvet. jag är lite chokad, har inte hört om några problem utom den gången då de var tvugna att bada honom. inte alls roligt. vad jag förstår så är det kissandet på saras täcke som är the proverbial strået som bröt kamelens rygg. och katterna är inte längre välkomna i nya lägenheten.

jag förstår att hon är inte alls glad i dem, men jag är ledsen över att hon inte ens orkar försöka med någon av alla dessa miljoner tips o trix som cirkulerar på webben när man nämner problem med katter.

och det är inget kul besked alls när man ska komma hem om tre veckor. från mitt håll är det ett kraftigt hack i våran vänskap att hon inte är villig att kompromissa på detta. det är ett kraftigt hugg i mig.

vi börjar med de negativa, för man ska alltid ge dåliga nyheter först.

Katterna har utvecklat en tendens att kissa i sängen. min säng- sambons täcke. hon är superfrustrerad, o på hennes blogg finns det väl en 3 inlägg om detta? inge roligt.  har spenderat hela morgonen med att försöka hitta orsaker till detta, på google o liknande. hittat många disskusioner o många lösningar, men här där jag sitter kan jag inte göra mkt.

de har tidigare haft en del tendenser att ibland spy i sängen. inte så najs de heller, men det kan ha att göra med deras diet att göra, och jag ska börja experimentera när jag kommer hem.

är ju inte roligt att mina kissar har utvecklat det här problemet med att kissa, det är liksom snäppet värre o svårare att ta bort, o de e mindre roligt att sambon vill kicka ut dem ur lägenheten.  vet att bartle är inte den socialaste katten, men jag känner för honom. dels en "ta mitt ansvar i samhället" och en hel del för att han kommit från åkersberga han med. vet inte hur mkt folk vet om min bakgrund, men åkersberga för mig är inte direkt förknippat med posivita minnen för mig. och jag känner att kan jag ta det därifrån o göra ett bättre liv för mig själv, då kan jag ge lite tid o kärlek  för att även en katt kan få det lite bättre här i livet. inte så jag går igång på "djurens rätt i samhället" o brinner för det. Men de är många som ifrågasätter varför jag lägger ner tid på honom, inte haft mkt framgång senaste året, och visst, ibland frågar jag mig själv det. och ifall sambon kräver att han inte längre följer med när vi flyttar till nya lägenheten, så är det tragiskt men inte livsförstörande. vill helst att han stannar, men går det inte, så hoppas jag katthemmet tar emot honom igen. vill helst inte behöva avliva bara för att sambon e lite förbannad över olyckor i sängen.

men ostbågen skulle bli ensam utan en kompis, så då är frågan, måste jag göra mig av med det goset oxå? eller är sambon okej med en lite mer normal katt än bartle? går alltid att ta en katt från den normalare avdelningen på katthemmet. eller en ny kattunge om de kommer sånna i sommar, men de borde inte vara så svårt att hitta. ostbågen kanske till o med gillar en ny liten kisse. men då måste man gå igenom det hela igen med vaccination o öronmärkning. dyrt. vet att sambon gillar osten, eller hon gav det intrycket när jag åkte hemmifrån, hon gosade och lekte med honom.  men nu när jag får ett mejl där hon skriver att hon har god lust att slänga ut katterna? ont i hjärtat är vad de gör.

har svarat på mejlet o försöker få henne att komma online på en acceptabel tid för mig så vi kan försöka lösa det här innan jag kommer hem. jobbigt att behöva komma hem o flytta in med någon som fortfarande riktar sin ilska mot mig än katterna. eller fortfarande inte gillar katterna överhuvudtaget. för mig är ostbågen familj, bartel är väl mera ett monster man har under sängen.

Så ja. inte världens trevligaste morgon, har inte ätit frukost ens ännu, och det beror på att även om jag är hungrig så tror jag inte att något skulle smaka gott.

men för att rapportera iaf. hade tänkt skriva värsta långa inlägget om den sjukt roliga kvällen igår, men e lite för depp just nu så tror inte att jag skulle kunna göra det rättvist, så ni får mest bara helheten istället.

Jag o 202 åkte som sagt till gero några veckor sen, o hotellet hade kareoke bar, men vi fick bara sitta en timme, så vi har planerat en utflyckt nu ett par veckor för en riktig japansk kareoke bar, o igår så tog vi chansen. åkte in till en i gifu, och det är väl inte det bästa man kan göra, men de va bra nog. vi sjöng som idioter i 4 timmar tills de stängde redan vid 1 (those cheap basturds!)  och då vi visste att de inte går nattbussar i detta land, och inte heller är de nära att gå hem. eller billigt med taxi, så planerade vi även en natt på ett Manga Cafe. omtalat för att vara "billiga motell" där man kan köpa ett bås för 6 timmar, 60 kr, o få ett morgonsfrukost sett gratis. (läs, en halv potatisbulle, lite vitkål o morotstrimlor, en apelsinklyfta och en tredjedels rostmacka i tjocka proportioner) och hur mkt dricka man vill.  202 somnade ganska snabbt, hon hade ju jobbat hela dagen o klockan va väl runt 2 när vi väl hittade stället. själv hade jag problem att sova. båset var kanske 1½x1½ m brett, med två små lädersoffor, sånna som alltid finns på snabbresturanger o i barer. samt ett litet bord därimellan. kunde inte sitta upp o sova, kunde inte ligga ner, försökte sova mot bordet, men armarna somnade så jag sket i det hela "försöka sova" o njöt av att fakitskt göra de man kunde göra på ett Manga Kissa (kort för manga kissaten som betyder manga cafe) jag läste en massa one piece. intressant. o visst, mkt kunde jag inte, men läst mangan tidigare, o med det jag kunde fundera ut så gick de faktiskt helt okej. sen vid 6, frukost, promenera, plocka näst första bussen hem, köpa frukost på sunkus, duscha, bädda sängen (passade på att tvätta lakanen när vi va borta för en natt) o sen käka lite frukost då jag var för hungrig för att somna. o sen sov jag gott tills klockan var 17 här hos mig och 202 kom o knackade på för en promenad. svarade dörren i täcke o med ett hår som såg ut som ett kråkbo, så hon bara skrattade o sa att vi syns imorgon i skolan istället.

nu ska jag gå o se ifall jag kan äta lite mat utan att de smakar aska efter den här jobbiga morgonen. är fortfarande helt nere.