min stackars katt, han är helt utom sig.

idag när jag borstade upp all denna fruktansvära sand som kommer ut från hans låda, ja då blev han så skraj så han stack iväg o gömde sig.

först kunde vi inte hitta honom, och det var trevligt när vi hittade honom under min säng, vi trodde på att han vågat sig ännu ett steg, tänkte, fina katten som vågar ta ett steg längre än tvättstugan..

som om!

efter en hel dag med japanska studier, mkt av dem utförda i köket, som ligger strategiskt planerat mellan tvättstugan o mitt rum, sådär så de blir lite för läskigt att gå förbi..

ser hur han försöker smita förbi mig på stolen, men han stannar o tittar på mig, sen springer han tillbaka till sovrummet o plötsligt, en stank..

ställer mig i hallen o luktar.. ber sara om rådgivning, sen tar vi fram ficklampan o tittar under sängen, o vad finns där om inte den läskigaste bajset du någonsin sett.

med klädnypa för näsan e de bara att städa undan, skura golvet, spreja en halv burk luktspray, tända doftljusen o öppna fönstret.

bestämmer mig nästan för att sova i soffan, men nu luktar de mest bara äpple i rummet, rätt okej.. o jag vill nog hellre sova i egna sängen, annars kommer jag bara få en fobi mot den..

men de här e alltså berättelsen om dagens framsteg, eller sagan om katten som va så skraj att han sket under sängen.

jag önskar han va potty tränad..